Vad är sexuella övergrepp?

Fysiska övergrepp
– Beröring av barnets eller den vuxnes könsorgan eller olika former av samlag.

Icke-fysiska övergrepp
– Tvinga barnet att titta på den vuxnes könsorgan eller tvinga barnet att visa sitt eget könsorgan.
– Tala till barnet på ett sexuellt utstuderat sätt.
– Smygtitta på barnet när det badar eller klär av sig.
– Tvinga barnet att titta på pornografiska filmer, bilder eller böcker.
– Exploatera barnet via barnpornografi eller prostitution.

Hur vanligt förekommande är det?

Sexuella övergrepp på barn är vanligare än vad många vill tro och förekommer i alla samhällsklasser, i alla slags familjer och i alla kulturer. Förövaren kan vara en förälder, ett syskon eller en släkting, en lärare, granne, vän till familjen eller barnets kamrat. Pedofiler är inte ”fula gubbar” utan till synes vanliga personer som finns mitt bland oss. Även kvinnor utsätter barn för sexuella övergrepp. De flesta övergrepp sker inom familjen och största gruppen förövare är biologiska föräldrar. Det förekommer också att barn blir utsatta av fler än en förövare.

Har du varit utsatt för incest eller andra sexuella övergrepp?

Sexuella övergrepp behöver inte vara orala, anala eller genitala övergrepp utan kan också vara blickar, ord eller smekningar. Har någon tvingat dig till en sexuell handling? Blottat sig för dig? Tvingat dig att se sexuella handlingar eller pornografi? Rört vid dig på ett sätt som du inte velat eller som inte känts bra?

Sexuella övergrepp behöver inte vara förenade med våld för att det ska vara traumatiserande.

Konsekvenser

Hur de sexuella övergreppen i barndomen än gått till får de förr eller senare ofta allvarliga konsekvenser för den drabbade. Även om de sexuella övergreppen inträffade långt tillbaka i tiden kan de prägla den utsattes hela livssituation.

Sexuell traumatisering i barndomen kan leda till bland annat:

Skam och skuldkänslor – exempelvis rädsla för att bli avslöjad, att vara värdelös, att inte klara av någonting och att inte vara omtyckt av någon.
Depression – med symptom som exempelvis trötthet, kraftlöshet och oföretagsamhet.
Ångest och oro – ständig inre oro, panikångest och ängslighet
Koncentrationssvårigheter – exempelvis minnesstörningar och sömnproblem.
Missbruk – av exempelvis alkohol, tabletter, narkotika, spel, mat eller sex.
Sexuella problem – exempelvis olust, rädsla eller olika sorters sexmissbruk.
Psykosomatiska besvär – exempelvis kroniska smärttillstånd, värk eller ständiga muskelspänningar.
Självdestruktivitet – exempelvis att skada sig själv fysiskt eller psykiskt.
Ätstörningar – exempelvis självsvält, hetsätning eller svårigheter att svälja.

Minnen

Att bli utsatt för sexuella övergrepp ger ofta en känsla av overklighet, ”det här händer inte”. Många som har varit utsatta för sexuella övergrepp under uppväxten tvivlar därför på minnena av dessa. Sexuella övergrepp är ett trauma och det är inte ovanligt att helt tränga bort sådant man inte orkar med att ta in. En del av de som utsatts har bara delvis trängt bort det ur medvetandet, andra har alltid vetat vad som hänt.

Att läsa en bok där sexuella övergrepp finns med eller se något om det på TV eller i en film, kan plötsligt aktivera minnet av bortträngda sexuella övergrepp. Likaså kan du, om du har varit utsatt för sexuella övergrepp som barn, få minnesbilder av övergreppen när du till exempel befinner dig i en sexuell situation senare i livet. Har du varit utsatt för övergrepp på natten då du legat i din säng kanske du inte har några minnen på dagtid, men känner oförklarlig rädsla för att gå och lägga dig.

Skuldkänslor

Det är vanligt att ha dubbla känslor för förövaren på grund av att gärningsmannen, till exempel pappa eller mamma, som man stått och kanske fortfarande står i stark beroendeställning till, även kan ha positiva sidor. Då är pappa eller mamma både en skräckperson och en älskad förälder. Det är också vanligt att känna att ”det är jag själv som har orsakat situationen”, till exempel genom att ha tagit emot saker, känt sexuell njutning eller inte ha gjort motstånd.

I själva verket är det fullkomligt orimligt att begära att ett barn eller en ung person ska kunna ta känslomässigt ansvar för eller göra motstånd i en övergreppssituation, även om inget regelrätt våld förekommit. Förövaren försöker nästan alltid lägga skulden på barnet och hävdar att barnet varit förföriskt. Men förövaren eller förövarna bär alltid hela ansvaret, barn utsatta för incest eller andra sexuella övergrepp har aldrig någon del i vad som skett.

Bearbetning

Alla är unika och hur man bearbetar de sexuella övergreppen man har varit utsatt ser olika ut. Upprättelse och läkning är fullt möjlig och det behöver inte vara en oändligt lång process att bearbeta sexuella övergrepp. Det viktigaste är att var och en får göra det i sin egen takt, oavsett om det tar två år eller tio år. Vi är alla individer och det viktiga är att du får möjlighet till den hjälp som just du behöver. Vissa delar i bearbetningen, såsom att förstå att det inte är ditt fel att du blev utsatt för övergrepp, är nödvändiga för alla. Skuld och skam är också något som många arbetar länge med.

En översikt av de bearbetningsfaser, som de flesta går igenom, ser ut ungefär så här:

  • Akutfasen – Håller jag på att bli galen? När de första minnena av övergrepp bryter fram kanske du känner att du håller på att förlora förståndet. Även om det är en omvälvande period där du tillfälligt kan tappa fotfästet, kommer den att gå över.
  • Ifrågasättande – Har det verkligen hänt? Var det verkligen så farligt? Överlevare betvivlar ofta sina egna upplevelser. Insikten om att övergrepp verkligen skett och hur illa de skadat dig är en nödvändig del av läkningsprocessen.
  • Söka hjälp och stöd – När du väl har insett vilken inverkan de sexuella övergreppen har och har haft på ditt liv, måste du besluta dig för att arbeta aktivt med att läka. Du måste själv ta ansvar för att skaffa den hjälp du behöver, även om det känns omöjligt just då. Ge inte upp! Kom ihåg att du inte är ensam, även om du känner så och inte möter den förståelse du önskar och är värd.
  • Bryta tystnaden – Många som har utsatts för sexuella övergrepp under barndomen har aldrig berättat det för någon. Att berätta för en annan människa vad som hänt dig är en kraftfull hjälp till läkning och kan skingra skammen av att ha blivit utsatt för sexuella övergrepp.
  • Lägga skulden där den hör hemma – Att ha varit utsatt för sexuella övergrepp medför ofta en känsla av en stor och tung skuld. Att lägga skulden på den som begått sexuella övergrepp mot dig och sluta att lägga den på dig själv är en viktig och helt nödvändig del av bearbetningen.
  • Finna ditt inre barn – Att komma i kontakt med det barn du en gång var och som utsattes för övergrepp, innebär att du kan förstå dig själv på ett annat sätt och inse hur maktlös du faktiskt var.
  • Lita på dig själv – Du vet bäst vad du behöver. Lyssna till din egen inre röst. Det krävs träning för att lära sig att lita på sina egna intryck och upplevelser. Självtillit är något som du successivt bygger upp.
  • Sorg och saknad – Tillåt dig att känna sorg över det som togs ifrån dig, exempelvis din rätt till trygghet, omtanke och respekt.
  • Vrede – Våga vara arg på den som begick sexuella övergrepp mot dig och de som inte hjälpte dig. Rätt riktad vrede innehåller mycket stärkande kraft och lämnar plats åt ny kreativitet och ny energi.
  • Konfrontation – Att konfrontera den som har begått sexuella övergrepp är kanske inte nödvändigt för alla, men kan vara mycket befriande. Förvänta dig dock inte att förövaren eller din familj har förändrats på samma sätt som du själv har gjort.
  • Gå vidare i livet – Du känner själv när du börjar uppleva att de sexuella övergreppen och problemen kring dem tar allt mindre plats och kraft. Utan att för den skull radera ut din historia kan du gå vidare i livet och använda dina erfarenheter till något bra.