Det är vuxnas ansvar att se och skydda barnen!

13900242_639964406178421_6390375146359269704_n
FOTO: PETER ERICSSON

Till verksam personal inom barnomsorg, skolor, psykiatri, socialtjänst eller till dig som av allmänt intresse vill lära dig mer om sexuella övergrepp mot barn:

Under hela min barndom utsattes jag för sexuella övergrepp av en nära anhörig och med den skuld och skam som det innebar vågade jag inte berätta om det, förrän jag var vuxen och då fick reda på att även min lillasyster var utsatt av samma person.

Trots att jag redan som förskolebarn hade utvecklat ångest, humörsvängningar, sexuella beteendeproblem, svårigheter med tillit och andra symtom var det ingen i förskolan som hade tillräckligt mycket med kunskap och förståelse för att kunna gripa in. Idag vet jag att kunskapen är bättre, men den behöver utvecklas ännu mer.

I min tidiga tonår hade jag utvecklat allvarligare ångest som bestod av återkommande panikångestattacker. Jag hade svårt med maten och förhållningssättet till den, och kom senare att utveckla bulimi. Som tonåring hade jag både ångest, ätstörning, självskadebeteende och ständiga självmordstankar men jag visste inte hur jag skulle våga be om hjälp. Eftersom jag växte upp i en dysfunktionell familj utan en mentalt och känslomässigt närvarande mamma blev ensamheten och smärtan ännu mer påtaglig.

När övergreppen uppdagades vid årsskiftet 2011-2012 var jag 18 år gammal. Trots min vädjan till polisen om att det fanns bevis då vår förövare både fotat och filmat mig och min lillasyster, gjordes ingen husrannsakan och pga ”ord mot ord” lades förundersökningen ned. Kvar stod jag, i total förtvivlan och övergivenhet och såg ingen annan utväg än att ta mitt liv.

Sen dess har resan varit lång. Efter två självmordsförsök valde jag hösten 2014 livet och att hjälpa andra. Idag är jag ute och föreläser på förskolor, lärarförbund, vuxenskolor, allmänheten och andra inom barnverksamheten. Mitt viktigaste mål för personal inom barnverksamheten är att ge förskolelärare/barnskötare verktyg att agera vid minsta lilla misstanke om att ett barn är utsatt för övergrepp.